Dostevskji's Requiem
WARNING: The following post contains information about subjects that might be considered nerdy. Read at your own damn risk.
Måste vara en konstig känsla när ens liv hänger på ett tärningskast. Vid 5 olika tillfällen. Allow me to explain.
Tydligen så tyckte SL (se: killen som bestämmer allt) att vi hade betett oss lite sjaskigt senaste gången vi spelade. Så idag lät han saker gå illa för oss.
Vårat beteende med ifrågasättbar finkänslighet skedde i samband med att vi åkte ut till ett hus strax utanför ingenstans för att hitta en själ som dött frivilligt, som vi då skulle ge till en viss handlare för att få några fina frukter som skulle läka alla sår vi dragit på oss när vi bröt oss in i en källare och bråkade med några beväpnade vampyrer, Men iaf, vi kom dit och började undersöka huset. Fast när vi skulle upp för trappan brakade den ihop och alla utom Fido (gängets varulv) trillade ner i nåt konstigt utrymme. Av någon bra anledning bestämde vi oss för att försöka lyfta upp Dereck till övervåningen. Så han försökte göra sig mindre, och det lyckades lite halvt vilket gjorde honom till ungefär samma storlek som ett lekisbarn.
Fast medans vi leker totempåle och försöker få upp honom kommer en arg snubbe med hagelbössa och tvingar oss att gå ut. Ingen hade särskilt mycket lust att säga emot. Fast när han stängt dörren bakom oss bestämde sig Fido för att sparka in dörren på honom. Tyvärr så var dörren ganska rutten så Fido fastnade snarare bara med foten i dörren och den arga snubben med hagelbössa skjöt på oss.
Sen diverse diverse så jagade vi bort den elaka snubben och vid det laget ligger min karaktär, Dostevskji, ute på gräsmattan och blöder lite smått. Samtidigt har vi vad som ser ut att vara ett lekisbarn med ett automatvapen, en varulv samt en 15-åring som går omkring med en sköld av eld svävandes i luften.
Så när vi hittar damen vi letade efter så blir hon aningen panikslagen och börjar skrika medans hon bankar på väggarna. Dostevskji satt faktiskt i köket och drack en flaska whiskey han hade hittat när detta hände. Men hursomhelst så bestämmer sig våran pyromanpolare (jag brukar kalla honom Guldfisk) att kasta lite eld på den aningen förvirrade damen. Och sen lyckades vi faktiskt sno hennes själ så det gick ju bra. Fast SL uppskattade tydligen inte det.
Först så höll Guldfisk på att bli rullstolsbunden efter att vampyrmaffian bestämt sig för att bryta varenda ben i hans kropp, så vi var tvungna att leta reda på massa konstiga ingredienser till nån über-heal grej inom 24 timmar. Vi hann med ungefär 2 minuters marginal. Yikes.
Sedan när vi gav oss på ett gäng elakingar slutade det inte så bra för Dostevskji. Först knäppte jag en kille rätt i huvet med en .44 Magnum, och han däckade så det var kul. Men sen bestämde sig en vargig changeling att han inte tyckte om mig. Så med världes mest lyllo tärningskast någonsin så lyckas han ta stryptag på mig, dänga in mig i väggen, svepa undan benen så jag faller till golvet och sedan köra in en klo rätt i bröstkorgen på mig.
Jag hade inget hälsa kvar och fick då slå en tärning för om jag skulle överleva eller inte. Jag klarade mig.
Efter att Fido slitit sönder den mindre sympatiska changelingen kom vi fram till att det vore bra att fly.
Vi kom därifrån fast jag var tvungen att slå tärning för att se om jag överlevde igen. Jag klarade mig.
Fast jag var helt jävla fucked up så att flytta mig kunde mycket väl göra så att jag dog direkt, men det fanns inte mycket mer att göra så de andra slog för att se om de lyckades bära mig tillräcklig stabilt. Det gick bra.
Vi började närma oss ett sjukhus, fast då höll jag på att dö igen. Men tärningarna räddade mig.
Vi kom fram till dörren, men nu höll jag på att dö igen och jag hade slut på Willpower (som gör att man får använda extra tärningar när man känner för det) så allt hängde på 2 tärningar. Om ingen av dem blev 8 eller högre, så var det det sista man hade sett av Dostevskji.
Men jag klarade mig. Yikes.
Det var passande sorglig musik på under det hela. Och vi visste ju inte ifall jag skulle överleva så det var genuint spännande, och sorgligt. I vanliga spel skulle nåt liknande aldrig hända, huvudkaraktärer klarar sig alltid. Fast i rollspelet är inget garanterat. Förutom att Dostevskji alltid kommer ha väldigt höga tankar om sig själv.
Jag funderade ett tag på om jag ville dö, för då hade jag fått göra en ny karaktär. Dostevskji är trevlig, men många av hans förmågor är inte särskilt användbara. Vårat gäng använder sig inte så ofta av sociala taktiker för att göra saker. Men jag tror att jag hade saknat Dostevskji, så det var kul att han överlevde.
Jag är hungrig. Foood!
Musik just nu: Yellowcard - Rough Landing, Holly
"...all she found was trouble in my eyes"
Måste vara en konstig känsla när ens liv hänger på ett tärningskast. Vid 5 olika tillfällen. Allow me to explain.
Tydligen så tyckte SL (se: killen som bestämmer allt) att vi hade betett oss lite sjaskigt senaste gången vi spelade. Så idag lät han saker gå illa för oss.
Vårat beteende med ifrågasättbar finkänslighet skedde i samband med att vi åkte ut till ett hus strax utanför ingenstans för att hitta en själ som dött frivilligt, som vi då skulle ge till en viss handlare för att få några fina frukter som skulle läka alla sår vi dragit på oss när vi bröt oss in i en källare och bråkade med några beväpnade vampyrer, Men iaf, vi kom dit och började undersöka huset. Fast när vi skulle upp för trappan brakade den ihop och alla utom Fido (gängets varulv) trillade ner i nåt konstigt utrymme. Av någon bra anledning bestämde vi oss för att försöka lyfta upp Dereck till övervåningen. Så han försökte göra sig mindre, och det lyckades lite halvt vilket gjorde honom till ungefär samma storlek som ett lekisbarn.
Fast medans vi leker totempåle och försöker få upp honom kommer en arg snubbe med hagelbössa och tvingar oss att gå ut. Ingen hade särskilt mycket lust att säga emot. Fast när han stängt dörren bakom oss bestämde sig Fido för att sparka in dörren på honom. Tyvärr så var dörren ganska rutten så Fido fastnade snarare bara med foten i dörren och den arga snubben med hagelbössa skjöt på oss.
Sen diverse diverse så jagade vi bort den elaka snubben och vid det laget ligger min karaktär, Dostevskji, ute på gräsmattan och blöder lite smått. Samtidigt har vi vad som ser ut att vara ett lekisbarn med ett automatvapen, en varulv samt en 15-åring som går omkring med en sköld av eld svävandes i luften.
Så när vi hittar damen vi letade efter så blir hon aningen panikslagen och börjar skrika medans hon bankar på väggarna. Dostevskji satt faktiskt i köket och drack en flaska whiskey han hade hittat när detta hände. Men hursomhelst så bestämmer sig våran pyromanpolare (jag brukar kalla honom Guldfisk) att kasta lite eld på den aningen förvirrade damen. Och sen lyckades vi faktiskt sno hennes själ så det gick ju bra. Fast SL uppskattade tydligen inte det.
Först så höll Guldfisk på att bli rullstolsbunden efter att vampyrmaffian bestämt sig för att bryta varenda ben i hans kropp, så vi var tvungna att leta reda på massa konstiga ingredienser till nån über-heal grej inom 24 timmar. Vi hann med ungefär 2 minuters marginal. Yikes.
Sedan när vi gav oss på ett gäng elakingar slutade det inte så bra för Dostevskji. Först knäppte jag en kille rätt i huvet med en .44 Magnum, och han däckade så det var kul. Men sen bestämde sig en vargig changeling att han inte tyckte om mig. Så med världes mest lyllo tärningskast någonsin så lyckas han ta stryptag på mig, dänga in mig i väggen, svepa undan benen så jag faller till golvet och sedan köra in en klo rätt i bröstkorgen på mig.
Jag hade inget hälsa kvar och fick då slå en tärning för om jag skulle överleva eller inte. Jag klarade mig.
Efter att Fido slitit sönder den mindre sympatiska changelingen kom vi fram till att det vore bra att fly.
Vi kom därifrån fast jag var tvungen att slå tärning för att se om jag överlevde igen. Jag klarade mig.
Fast jag var helt jävla fucked up så att flytta mig kunde mycket väl göra så att jag dog direkt, men det fanns inte mycket mer att göra så de andra slog för att se om de lyckades bära mig tillräcklig stabilt. Det gick bra.
Vi började närma oss ett sjukhus, fast då höll jag på att dö igen. Men tärningarna räddade mig.
Vi kom fram till dörren, men nu höll jag på att dö igen och jag hade slut på Willpower (som gör att man får använda extra tärningar när man känner för det) så allt hängde på 2 tärningar. Om ingen av dem blev 8 eller högre, så var det det sista man hade sett av Dostevskji.
Men jag klarade mig. Yikes.
Det var passande sorglig musik på under det hela. Och vi visste ju inte ifall jag skulle överleva så det var genuint spännande, och sorgligt. I vanliga spel skulle nåt liknande aldrig hända, huvudkaraktärer klarar sig alltid. Fast i rollspelet är inget garanterat. Förutom att Dostevskji alltid kommer ha väldigt höga tankar om sig själv.
Jag funderade ett tag på om jag ville dö, för då hade jag fått göra en ny karaktär. Dostevskji är trevlig, men många av hans förmågor är inte särskilt användbara. Vårat gäng använder sig inte så ofta av sociala taktiker för att göra saker. Men jag tror att jag hade saknat Dostevskji, så det var kul att han överlevde.
Jag är hungrig. Foood!
Musik just nu: Yellowcard - Rough Landing, Holly
"...all she found was trouble in my eyes"
Kommentarer
Postat av: mattias
lol verkligen? jag orkade läsa hälften faktiskt och sen gav t.om jag upp!
Trackback