Just nu har jag inte lust att gå in på debatten om växter faktiskt känner smärta så vi släpper det redan nu.

Fast rent biologiskt sett gör de inte det, de har inga nerver som skickar signalerna och ingen hjärna till att tolka dem. Det är väl ungefär nu trädkramarna blir arga på mig...

Att vi släpper det betyder tydligen att bara jag får uttrycka min åsikt. Så mysigt. Det här borde vi göra oftare.

"I hurt the flower" är för övrigt en betydelselös replik i Almost Famous som fastnat i mitt konfunderande sinne av någon bra anledning. Av någon annan bra anledning gillar jag verkligen den filmen.

Hoppsan, tydligen börjar jag få slut på utrymme på en av hårddiskarna. Får möblera om lite snabbt. Hang on.

Sisådär. Iaf, det är kul att sitta med ett block och ev. en penna när man sitter och slötittar på film. Klotter är så intressant i efterhand. Efter att bara suttit och skrivit "I hurt the flower" om och om igen med växlande kommatering fick det hela en mer poetisk inriktning.

The flower I hurt
hurt the flower I hurt
I, the flower
I hurt

Sen började det kännas lite för emo så jag ritade några coola saker, som ett paralellogram och en rätvinklig triangel. För alla vet att geometri är så icke-emo man kan bli.

Men nu ska jag se på Heroes. Yay!

---

Musik just nu: Yellowcard - Lights And Sounds
"Make it new, but stay in the lines
Just let go, but keep it inside"