Bläh bläh bläh.

Jag fick ett till "gaah, ofta jag spenderar en fjärdedel av mitt liv fast i en rutin för att förbereda mig för att spendera resten av livet i en annan rutin" -moment. Antagligen är det mest en manifestation av den smått oigenomtänkta drömmen om att leva i en oas av fritid och spel.

Om man känner mig lika bra som jag gör så vet man dock, att impulser av det slaget oftast uppstår strax innan en längre ledighet och jag börjar vänja mig för mycket vid tanken att få ägna mig åt det jag vill göra istället för det jag borde göra.



Kekekekekekekekeke.

straight through the world's own idea of itself!

Hur ska man med gott samvete kunna åta sig  X antal år till av undervisning efter gymnasiet? Det är ju rimligt om man tänker på hur världen faktiskt fungerar, men lite spontant känner jag ändå: Räcker det inte snart? Jag har redan ägnat hela mitt nämnvärt medvetna liv åt det här. Vad är det för mening med att förbereda sig så mycket om man aldrig gör nåt annat än förbereder sig ännu mer?

Men, som sagt, jag letar nog mest efter en ursäkt att sitta och spela spel istället för att nicka och le tills jag får MVG. (Gudars, det där blev ett smärtsamt rim)

---

Musik just nu: Anberlin - There Is No Mathematics To Love And Loss
"...fire can make a conscience clean"